» Vår bygd » Historia » Sandöbron » Bygget och raset
Skriv ut

Historien om Sandöbrons byggnad och ras den 30/8 1939

Slaktar Knutsson i Lunde anses av en del ha ett finger med i spelet om Sandöbrons tillkomst. Han har lär ha sagt, ”det är uppåt väggarna med färjpengarna, 11 riksdaler Frånö – Kinnmärgen för en ko”.
Han gick till skollärare Tennman på Sandö som enligt Knutsson skrev ett par stumpar i tidningen 1907 el 1908, han mindes inte riktigt.

Ett antal år senare när han var på väg hem från Härnösand med tåg och med ett par kaskar innanför västen, tog han mod till sig och gick fram till ett par andra resenärer nämndeman Damstedt, länsman Eriksson och vägordf. Wallin och sa. ”Höörni gubbar vad är det för vägväsen här i kommunen när man måste betala 11 rk för en ko ……… bygg en bro i Sandö.”

Enligt Knutsson blev det inget förrän skollärare Enar Berglund satte igång efter påstötning från Knutsson. 1924 lade Berglund fram förslaget om en bro i Sandö första gången men som vanligt blev det bypolitik, Styrnäs ville att bron skulle byggas i Hammar i stället. Båda behövs, sade Berglund och så var man plötsligt ense.

Beslut om bro i Sandö togs på vägstämman i Gudmundrå 1928.
VoV (Väg & Vattenbyggnadsstyrelsen) fick uppdraget 1935, beslut om bygge togs sedan 1937.
Byggstart 21/4 1938 med utsättning el stakning som man sade på den tiden.
29/7 1938 meddelade ing. Magnius att 40 man var anställda.
30/8 1938 meddelade ing. Magnius att 100 man var anställda.

I Oktober 1938 kunde man på stranden i Lunde norr om nuvarande bron se att de 16 trätornen stod klara, det högsta var 37 m högt.



Bygget av formen för spannet kunde då börja, till det används 2x8 tum plankor på högkant som skall spikas ihop med 60 ton 10 tums spik, formen för bågen vägde 1000 ton.
Ett mudderverk på väg från Finland anlände för att muddra Klockestrandssundet och under bågen.
Viktor Engström från Lunde var pinnpojke och har berättat att det var ett hårt jobb, ”först springa 500 m i ena riktningen och sen 500 m åt andra hållet och därefter ro över älven till Sandö……. men man tjänade bra, 40 öre i timmen”.

Torsdag den 18 maj 1939 svängs bågen ut på sin plats mellan Lunde och Sandö. Det blev en stor folkfest. Den största risken var om det blev för hård vind, man hade säkrat med vajrar mot land för att säkra sig mot detta.


Formen är på väg att boxeras ut


Strax före angöringen mot landfästet på Killingholmen.
Boxerbåten heter Fix och hade sin hemmahamn i Klockestrand.

Ett nytt landskap hade bildats, bågen syntes låg väg, nu arb. 200 man natt och dagskift. Gjutningen startade omedelbart, man började med 6 gjutplatser för att få en jämn belastning på bågen men gick snart gå ner till 4 därför att betongstationen inte hann med.
Arbetet med gjutningen pågick hela sommaren, allt gick enligt planerna.

Torsdag den 30/8 kl. 16.30 dagskiftet gick av och nattskiftet fick just veta att de måste jobba en timma övertid för att gjutningen skulle bli klar.
De som jobbade på bron hade känt ristningar de senaste dagarna men hela tiden fått lugnande besked. Denna dag riste det i bågen även när betongfickan tömdes och betongen kastades ut med spadar.

Båten Stuvaren lll med 30 passagerare ombord låg 3 min före tidtabell och lade till vid Killingholmen (södra brofästet) då hördes ett väldigt brak och alla tittade upp mot den rasande bron.
Boxerbåten Loke med 20 passagerare ombord höll på att lägga ut från Sandö för att gå mot Lunde men kastades tillbaka mot kajen av svallvågen med skador i aktern som följd.
Erik Ärlander som arbetade vid krossverket gick varje dag över bågen hem till Lunde, denna dag satte han ner matboxen och tittade upp mot bron när han kommit över på andra sidan.
Först hörde han ett knastrande ljud och sen såg han hur virket vred sig på ,norra delen av bågen och hur toppen höjde sig.

Hjalmar Bergman berättar: ”Det enda jag minns är att all fast mark under fötterna försvann och jag störtade ut i tomma intet. Den stora träbågen föll framför mig när jag störtade mot vattnet. Jag var vid full sans och kände slaget mot vattnet och tänkte att nu gäller det att inte få vatten i lungorna. Plötsligt kände jag ett slag mot bröstet och såg en betongkärra som for förbi där nere i vattnet”. Han lyckades ta sig upp och såg då en fasansfull syn av all bråte efter den stolta bågen och arbetskamrater som kämpade för livet.

Holger Edgren skulle inte ha jobbat på bron denna dag men fick ersätta en nyanställd som inte klarade höghöjds-arbete. Han var på högsta punkten mitt i bron och hann inte springa ut mot kanten som de andra, bron var 12 m bred. Han kände hur bron skakade och hörde sprakandet och såg hur det sprack upp och hörde ett våldsamt muller. Då tänkte han nu faller vi.
Han grep tag i en järnbalk och följde med den ned men släppte innan vattnet. Svallvågen dämpade islaget, när han kommit upp till ytan och försökte komma upp på en del av den flytande brobanan träffades han av en planka som lossnat från botten och med väldig fart flöt upp, benet gick av ovan knäet.
Han kände ingen smärta och förstod inte att benet var av, förrän en pojke kom i en eka för hjälpa honom.


Många båtar stora som små deltog i sökandet efter överlevande,
här ses boxerbåten Frej.


18 personer dog, 30 – 40 följde med i raset. Exakt hur många som skadade sig vet jag inte men många hamnade på sjukhus som tex. Holger Edgren som innan olyckan var en duktig fotbollspelare.


Flera dagar efter raset samlades anhöriga och arbetskamrater
för att försöka få klarhet i om saknade hittats.


Denna händelse är Sveriges genom tiderna största arbetsplatsolycka, den är inte särskilt känd i vårt land mycket därför att den inträffade dagen före andra världskrigets utbrott och blev enbart en notis i rikspressen.

Arbetet med att bygga en bro startade omedelbart med den skillnaden att denna gång pålades i älvbottnen för att bära upp gjutformen för bågen.
1943 kunde HM Gustav V inviga den nya bron över Ångermanälven.

Den 15 oktober 2003 invigdes den ännu en gång, denna gång efter att den fått en ny brobana, ett arbete som pågått 1 ½ år men det är en annan historia.

Klockestrand den 4 december 2003
Bengt-Olof Näslund

Källa: Nenzens bok om Sandöbroraset

Startsidan
Bygget och raset
Bilder från återinvigningen 2003