» Vår bygd » Historia » Linnélärjunge från Nora » Vem var han?
Skriv ut

Andreas Berlin - en okänd linnelärjunge från Nora

av Carl-Henrik Berg

Den ångermanländske linnélärjungen Andreas Henricsson Berlin (1746-1773) är en person i den svenska lärdomshistorien vars levnadslopp aldrig presenterats på ett fullt tillfredsställande sätt, möjligen undantagandes en artikel av Erik Hamberg i Svenska Linnésällskapets årsskrift 1994-1995.

Andreas Berlins far, Henrik Berlin, var kronobefallningsman för södra Ångermanlands fögderi och hade flyttat norrut från Kristianstad där han fötts år 1704. Henrik och hans hustru Anna Catharina var gifta sedan 1731, och under äktenskapets första tjugo år föddes en hel rad barn i deras hem i Nora socken. Två av sönerna, Nils och Magnus, blev präster och stamfäder till nya släktgrenar, medan de övriga barnens levnadsöden har fallit i glömska. I norrlandslitteraturen letar man förgäves efter andra uppgifter om Andreas Berlin än de som återfinns i skolmatriklar.

Andreas Henricsson Berlin föddes den 20 maj 1746, och döptes följande söndag i Nora kyrka. Familjen bodde då i Bredsätter, men flyttade året efter Andreas' födelse till Nordvik. Nordvik låg vid kustlandsvägen, i höjd med gästgivargården i Skullersta. Tisdagen den 4 augusti 1752 gästades Andreas Berlins hem av självaste konung Adolf Fredrik, som åt middag hos kronobefallningsmannen på sin färd från Finland hem till Stockholm. Mycket mer än så vet vi inte om Andreas' barndomsår.

År 1762 började Andreas som sextonåring vid Härnösands gymnasium, och redan 1765 när han gick i tredje klassen (brodern Magnus gick då i andra klass) fick Andreas ut slutbetyg för vidare studier vid universitetet. I gymnasiematrikeln har vid Andreas Berlins namn tio år senare tillfogats i marginalen (på latin): 'Till akademien i februari 1765. Botanist död under resa i Afrika'.

Onsdagen den 13 februari 1765 skrevs Andreas Berlin in vid Uppsala universitet, och redan i slutet av följande år försvarade han under Carl von Linné avhandlingen Usus muscorum, om mossors användning. Om Berlins vidare öden skriver Th. M. Fries i sin Linné-biografi från år 1903: 'Efter slutade akademiska studier begaf han sig, försedd med rekommendations-skrifvelse af Linné, 1770 till London där han med största välvilja mottogs af Solander'.

Linnélärjungen Daniel Solander var född i Piteå 1733, och hade tillsammans med den förmögne Joseph Banks följt med på James Cooks första världsomsegling. Det var för Joseph Banks som Berlin nu skulle komma att arbeta under sin tid i London. Berlins resa till London hade finansierats av det s.k. Stieglerska stipendiet, uppkallat efter handelsmannen Jacob Stiegler.

Startsidan
Vem var han?
Brevet till Linné
Mot Afrika
Sjukdom och död
Källor