Sjukdomsförlopp och död

Lördagen den 5 juni 1773 skriver Smeathman från ögruppen Isles de Los utanför Guineas kust (min översättning): 'Stackars Hr Berlin sjuknade in i onsdags [alltså 2 juni]. Han är mycket svårövertalad och har inte tagit annat än hjorthornssalt fram till idag på morgonen. Jag fick honom till slut att kasta upp, vilket visade vad jag misstänkte, nämligen att hans mage var fylld med galla. Han tror detta orsakades av vår sena exkursion. Han mår nu mycket dåligt, han har på grund av detta dröjsmål låtit febern få ett alltför snabbt fäste. Jag är mycket oroad. Vi har en epidemisk form av mässling med mask och fluss och en mycket hemsk feber ombord.'. 

Följande dag, söndagen den 6 juni, skriver Smeathman:  'Hr Berlin är mycket bättre nu, och medsänder sina hjärtligaste hälsningar' (Drury var alltså uppenbarligen bekant med Berlin). Men fem dagar därefter, den 11 juni 1773, skriver Smeathman till Drury från Isles de Los: 'Hr Berlin är mycket dålig, och jag hyser inte stort hopp om att han ska kunna leva i det här landet, om han nu återhämtar sig från denna attack'.

I de källor där datum för Andreas Berlins död finns angivet står det att han dog den 12 juni 1773, och den plats som nämns är 'ön Delos i Guinea'. Jag har inte funnit någon källa som bevisar att han verkligen dog den 12 juni, men det förefaller klart att han dog kort efter det att Smeathman skrev sitt brev den elfte juni. Nästa brev från Smeathman (som jag känner till) till Drury är skrivet den 10 juli 1773, efter att han återvänt till Sierra Leone, och Smeathman skildrar där de gångna veckornas elände ombord på skeppet The African. Andreas Berlin omnämns i följande stycke: 'Jag är inte förvånad över den ödeläggelse som ägt rum under våra miserabla äventyr här: Då jag sålde delar av Hr Berlins saker såldes också tillhörigheterna till tre framstående män här. - Alla dog av den pestilens som kallas grogg, och två av dem efter det att jag avreste till Isles de Los'.

Från samma dag, den 10 juli, finns en dagboksanteckning av Smeathman där han skriver: 'När jag var ombord på The African [med] kapten Wilding vid Isles de Los, då var Hr Berlin sjuk; en kapten likaså, båda i kajutan, drabbade av yrsel; två eller tre slavar kastades överbord varje dag, döende av feber, dysenteri, mässling, mask, allt på en gång'. Av allt att döma är det Smeathman som tillhandahållit den information vi har om när, var och hur Berlin dog.

Enligt Smeathman dog Berlin av 'grogg', alltså av dålig alkohol. Eller kanske var det snarare det orena vattnet än själva spriten i dessa groggar som orsakade Berlins förtidiga död. Smeathman skrev i ett brev den 10 juni  till en James Lee att Berlin kände 'en stor förkärlek för sprit, vilket som jag har förstått, fortfarande är på modet i Sverige'. Till detta kan man foga en förmodan att Andreas Berlin i sin desperata situation såg spriten som den enda tillgängliga medicinen eller lindringen mot det han drabbats av.

Andreas Berlin hann aldrig skriva in sig i historieböckerna, men det framstår som ganska klart att denne envise ångermanlänning skulle ha kunnat uträtta mycket inom den naturvetenskapliga forskningen. Nu blev det dock aldrig så. Han blev bara 27 år gammal.